Related Paintings of unknow artist :. | Portrait of a Family in a Garden | Floral, beautiful classical still life of flowers.051 | Duchess of Werttemberg | Les Demoiselles de Village | Johanna und Adele Schopenhauer, Detail. |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Jean-Baptiste Corot
1796-1875 was a French landscape painter and printmaker in etching. Corot was the leading painter of the Barbizon school of France in the mid-nineteenth century. He is a pivotal figure in landscape painting and his vast output simultaneously references the Neo-Classical tradition and anticipates the plein-air innovations of Impressionism. Camille Corot was born in Paris in 1796, in a house at 125 Rue du Bac, now demolished. His family were bourgeois people his father was a wigmaker and his mother a milliner and unlike the experience of some of his artistic colleagues, throughout his life he never felt the want of money, as his parents made good investments and ran their businesses well. After his parents married, they bought the millinery shop where she had worked and he gave up his career as a wigmaker to run the business side of the shop. The store was a famous destination for fashionable Parisians and earned the family an excellent income. Corot was the middle of three children born to the family, who lived above their shop during those years. Corot received a scholarship to study in Rouen, but left after having scholastic difficulties and entered a boarding school. He was not a brilliant student, and throughout his entire school career he did not get a single nomination for a prize, not even for the drawing classes. Unlike many masters who demonstrated early talent and inclinations toward art, before 1815 Corot showed no such interest. During those years he lived with the Sennegon family, whose patriarch was a friend of Corot's father and who spent much time with young Corot on nature walks. It was in this region that Corot made his first paintings after nature. At nineteen, Corot was a big child, shy and awkward. He blushed when spoken to. Before the beautiful ladies who frequented his mother's salon, he was embarrassed and fled like a wild thing Emotionally, he was an affectionate and well-behaved son, who adored his mother and trembled when his father spoke. When Corot's parents moved into a new residence in 1817, the twenty-one year old Corot moved into the dormer-windowed room on the third floor, which became his first studio as well. With his father's help he apprenticed to a draper, but he hated commercial life and despised what he called "business tricks", yet he faithfully remained in the trade until he was 26, when his father consented to his adopting the profession of art. Later Corot stated, I told my father that business and I were simply incompatible, and that I was getting a divorce. The business experience proved beneficial, however, by helping him develop an aesthetic sense through his exposure to the colors and textures of the fabrics. Perhaps out of boredom, he turned to oil painting around 1821 and began immediately with landscapes
Alexander Coosemans
(1627, Antwerp - 1689, Antwerp), was a Flemish Baroque painter. According to the RKD he was registered as a pupil of Jan Davidsz de Heem in 1641 and in 1645 he became a master in the Guild of St. Luke.He travelled to Rome in 1649 but was back in Antwerp in 1651. He painted flowers, fruit, and inanimate subjects, and flourished in the Netherlands about 1630. Fruit subjects by him are in the Augsburg Gallery and the Belvedere at Vienna. In the Madrid Gallery there is a fruit-piece attributed to a J. D. Cooseman, who is said to have flourished in the Netherlands in the 17th century: and in the Bordeaux Museum, a fruit-piece ascribed to a N. Coosman. He was followed by Hendrik Schoock.